1868-1940 French Edouard Vuillard Galleries Jean-Edouard Vuillard, the son of a retired captain, spent his youth at Cuiseaux (Saone-et-Loire); in 1878 his family moved to Paris in modest circumstances. After his father\'s death, in 1884, Vuillard received a scholarship to continue his education. In the Lycee Condorcet Vuillard met Ker Xavier Roussel (also a future painter and Vuillard\'s future brother in law), Maurice Denis, musician Pierre Hermant, writer Pierre Veber and Lugne-Poe. On Roussel\'s advice he refused a military career and entered the Ecole des Beaux-Arts, where he met Pierre Bonnard. In 1885, Vuillard left the Lycee Condorcet and joined his closest friend Roussel at the studio of painter Diogene Maillart. There, Roussel and Vuillard received the rudiments of artistic training.  Related Paintings of Edouard Vuillard :. | In the coffee shop | Jeanne Lanvin | In a Room | Lunch | A single card game |
Related Artists:
Jacopo Amigoni
1685-1752 Italian Jacopo Amigoni Galleries He was born in Naples or Venice. Amigoni initially painted both mythological and religious scenes; but as the panoply of his patrons expanded northward, he began producing many parlour works depicting gods in sensuous languor or games. His style influenced Giuseppe Nogari. Among his pupils were Charles Joseph Flipart, Michelangelo Morlaiter, Pietro Antonio Novelli, Joseph Wagner, and Antonio Zucchi. Starting in 1717, he is documented as working in Bavaria in the Castle of Nymphenburg (1719); in the castle of Schleissheim (1725-1729); and in the Benedictine abbey of Ottobeuren. He returned to Venice in 1726. His Arraignment of Paris hangs in the Villa Pisani at Stra. From 1730 to 1739 he worked in England, in Pown House, Moor Park and in the Theatre of Covent Garden. From there, he helped convince Canaletto to travel to England by telling him of the ample patronage available. From his travel to Paris in 1736, he met the celebrated castrato named Farinelli. Later in Madrid, he was to paint a self-portrait with the singer and entourage. He also encountered the painting of François Lemoine and Boucher. In 1739 he returned to Italy, perhaps to Naples and surely to Montecassino, in whose Abbey existed two canvases (destroyed during World War II). Until 1747, he travelled to Venice to paint for Sigismund Streit, for the Casa Savoia and other buildings of the city. In 1747 he left Italy and established himself in Madrid. There he became court painter to Ferdinand VI of Spain and director of the Royal Academy of Saint Fernando. He died in Madrid.
Mosler, Henry
American Painter, 1841-1920 United States artist, was born in New York, the family removing to Cincinnati when he was about ten years old. Studying drawing by himself, he became a draughtsman for a comic paper, the Omnibus (Cincinnati), in 1855; in 1859-1861 he studied under James Henry Beard, and in 1862-63, during the Civil War, was an art correspondent of Harper's Weekly. In 1863 he went to Desseldorf, where for almost three years he was at the Royal Academy schools; he subsequently went to Paris, where he studied for a short time under Ernest Hebert. His "Le Retour," from the Paris Salon of 1879, was the first American picture ever bought for the Luxembourg. He received a silver medal in Paris 1889, and gold medals at Paris, 1888, and Vienna, 1893.
carl gustav pilo
Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).